Sådär nu tänkte jag skriva då jag har tid,har nyss varit i tvättstugan.Jag brukar kalla den mitt andra hem.Men det blir mycket tvätt då man är 5 st i familjen.

Det finns vissa saker jag hatar och det är att försöka få upp min son på morgonen,jag vet inte hur många väckarklockor han har fått,men inget hjälper.Jag har även struntat i att väcka honom men då sov han hela dagarna.Jag har försökt allt,så jag börjar väcka honom runt 7,bussen går 8:15 skolan börjar kl 9.har jag tur så kan jag få upp honom så han hinner med bussen,men oftast kommer han för sent.Jag blir så arg,så varje morgon är vi ovänner.

Jag tjatar och pratar om att han måste kliva upp ta sitt ansvar mm men inget hjälper,så här har det varit sen han var 12 år.och jag orkar snart inte mer.jag vill att han ska växa upp och bli vuxen,skaffa sig ett eget hem,stå på egna ben.Men som det är nu så lär det nog dröja länge.

Det är inte roligt då man nästan gruvar sig för att det ska bli morgon,och veta att man ska bli ovänner.Så jag undrar hur det ska bli den dagen han flyttar hemifrån och ska upp till jobbet,jag tänker inte väcka han.

Va rädd om varandra där ute.

Det är första gången jag gör sånt här att skriva på en blogg.Jag har tänkt på det ett bra tag,så nu ska jag försöka få ner mina tankar och erfarenheter och förhoppningsvis få andra föräldrar att se man är inte ensam om problem kring barn.Man är inte en dålig förälder om det finns barn som är lite stökiga och bråkiga.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om mitt liv för det har inte varit en lugn stund sedan min skilsmässa 1997.

Men det kanske kommer lite senare i bloggen.

Jag har hört många mammor säga"man skäms då man säger jag är så less på barnen" men det tycker jag inte man ska göra,man är ju inte mer än människa.och barn/ungdomar kan reta gallfeber på en.Ibland blir jag så trött på ett av mina barn att jag bara sätter mig ner och gråter,man orkar inte hur mycket som helst.Och det har varit väldigt mycket strul i hans liv.

Vissa ungdomar ser inte konsekvenserna av sitt handlande,dom tror att livet är en lek.och det gör mig så frustrerande.

Det är sånt min blogg kommer att handla om,ungdomar som ger en gråahår,men även all kärlek dom ger/

Alla är lika underbara oavsett vad dom har gjort